Kärt barn har många namn...
... och det skulle vara jag då.
Den senaste tiden har jag vant mig vid att Joakim kallar mig för tjockis, tjocksmock, gris (ja, jag skulle alltså vara tjock som en), korv, fläskberg med flera fantasirika namn som skulle antyda att jag är, just det ja, tjock. Idag kallade en kollega mig för tjockis och skrattade åt att det är så bra att man någon gång får säga att någon är tjock utan att de blir arga.
(Till saken hör kanske att jag har gått runt med en låda med skumtomtar idag och bjudit barnen på. Och, ja, en och annan slank kanske in i min mun också.)
Det är väl bara att hoppas på att tjocktjatet slutar när ungen har ploppat ut.
Annars fårom akta sig...
/e
Den senaste tiden har jag vant mig vid att Joakim kallar mig för tjockis, tjocksmock, gris (ja, jag skulle alltså vara tjock som en), korv, fläskberg med flera fantasirika namn som skulle antyda att jag är, just det ja, tjock. Idag kallade en kollega mig för tjockis och skrattade åt att det är så bra att man någon gång får säga att någon är tjock utan att de blir arga.
(Till saken hör kanske att jag har gått runt med en låda med skumtomtar idag och bjudit barnen på. Och, ja, en och annan slank kanske in i min mun också.)
Det är väl bara att hoppas på att tjocktjatet slutar när ungen har ploppat ut.
Annars fårom akta sig...
/e
Kommentarer
Trackback
