hallonochhus

Rut är en riktig liten nappunge. Hon älskar sin napp över allt annat (typ) och skulle gärna ha den i jämt. Vi däremot tycker inte att hon ska ha den i jämt. Det har dock varit svårt att förhålla sig till nappandet eftersom man ju behöver ha tydlige gränser. När får man ha nappen och när får man det inte? Det går ju inte att få ha den ibland i bilen och ibland inte, ibland hemma och ibland inte, ibland i vagnen och ibland inte. Rut är ju dessutom så verbal att hon kan snacka omkull ett riktigt bra argument och vi har inte riktigt orkat, speciellt inte sedan Göte kom. I lördags fick jag dock nog. Rut hade visserligen ingen superdag - hon hade gått upp klockan fem och inte ätit någon bra frukost - och när vi var på dansen krävde hon sin napp. Jag har bestämt att man inte får dansa med nappen och hon fick den således inte. Resultatet blev en vrålande, gråtande, skrikande Rut som skulle ha nappen. Det hela slutade med att vi åkte hem utan att ha dansat.

 

Igår eftermiddag bestämde Joakim och jag att det var slut på nappandet. På dagtid till att börja med. När vi tog napparna och förklarade läget fick Rut förstås ett hysteriskt utbrott. Det varade kanske en halvtimme, men sen lugnade hon ner sig någorlunda. När hon hade ätit välling på kvällen fick hon välja två nappar att sova med. Imorse när det var dags för frukost fick hon lägga sina två nappar i en påse. Nappåsen skulle sova hela dagen i pappas kassaskåp. Inte så poppis, men nu tjöt hon bara i ett par minuter och mest låtsaswääääää.

 

Hela den här dagen har sedan gått jättebra! Vi har i och för sig hållt oss sysselsatta på måndagshäng i Lindö, men det var bara när hon började känna sig lite bajsnödig som nappen kom på tal. Bilturen på väg hem var dock ingen njutning direkt. Rut tjöt efter sin napp hela tiden, men väl hemma gick det att resonera med henne igen. Hon tjatade varken om välling eller napp och kunde till och med bajsa utan nappen. När det väl var vällingdags fick jag erbjuda det och när vällingen var slut stod hon inte och hoppade efter nappen utan tog lugnt båda napparna i handen och gick iväg. Efter ett tag stoppade hon in den ena, men när jag bad henne att ta ut den när hon pratade var dte inga som helst problem. Vår duktiga stora tjej!