hallonochhus

Jäklar vad lite man hinner blogga när man har en liten bebis att ta hand om. Mellan alla matningar ska det bytas blöja, gå på promenad med hund och barnvagn, träffas folk och så ska man också försöka hinna äta själv, duscha sig själv och gärna också sova någon gång ibland. Bloggningen har därför blivit lidande. Ska försöka skärpa till mig på den fronten ;)

Orkar inte skriva så mycket idag heller, men ett gäng bilder med diverse kortare texter till ska vi nog kunna fixa...

Pappa och Rut sover sött.

Familjen Frykerås fick träffa Rut för första gången. Det bidde en promenad till vår tomt i det fina vädret.

Tomten, som idag söndag, ser ut så här! Grunden är klar och på tisdag monterar de huset...

... som redan finns utspritt i delar i området. En mycket pratglad skånsk lastbilschaffis ringde till oss i onsdags kväll och 'ville bara säga' att vårt hus var på väg.

Vi har också varit och hälsat på Rutans farmor och farfar.


Rutan har ju lite svårt att amma eftersom hon är så trött av sig... Men nu är maten säkrad för några dagar i alla fall.

Moster Sara har hälsat på. Rutan undrade när hennes kusin skulle komma ut... Det undrar Sara också...

Morbror Martin kom hem i några dagar och fick också hålla Rutan.

Rutan är mätt... och söt :)

Stoppa aldrig in en handduk med bajs på i tvättmaskinen. I allafall inte tillsammans med andra kläder... Då kan man mötas av den här synen när tvätten är färdig. Tvätten är då inte färdig utan måste tvättas om...

Rutan posar lite snabbt i sin söta body.

Imorgon ska vi till BVC igen och vägas. Det ska bli spännande. Imorgon börjar också Joakim att jobba igen. Det ska inte bli spännande. Rut och jag vill ha honom hemma jämt! Den här veckan kommer det att hända massor med huset. Det ska bli superspännande!

Med hopp om ett nytt blogginlägg relativt snart!

/e

Ojojoj vad vi har sovit lite inatt... Rutan hade skrik- och gnällfest mellan klockan 22 och 01. Hon kunde distraheras genom att suga på mammas lillfinger, men oj vad jobbigt det var för mamma. Klockan 00.00 skulle hon äta och matningen varvades med tre blöjbyten och ett nerbajsat skötbord. Lilla stumpan hade rejält ont i magen - det blev bättre efter allt bajsande och sedan somnade hon sött bredvid mamma i sängen. Det ända till klockan 03.00 när alarmet ringde igen och det var dags för mat. Den matningen gick bra och bajset lyste med sin frånvaro. Sova igen ända till klockan 06.00 - mat igen. Sedan sova igen till klockan 9.00... Tyvärr har vi inte hunnit sova under dagen idag heller. Börjar bli aningens trött nu. Men det är ju dags för mat snart igen så det är ju ingen idé att gå och lägga sig...


Nyvaken rumpnisse

Rutan har i dag badat för första gången. Hon verkade tycka att det var skönt och skrek inte alls. Vi tvättade håret och sedan blev hon insvept i sin mammas gamla badhandduk som mormor hade letat fram.

Efter badet fick Rut på sig en fin body och ett par nya mjukisbyxor. För att inte glömma sin nya mössa :p

 

Vi har också varit på BVC för första gången. Rutan hade gått upp till hela 2535! Allt ätande ger resultat... Mamma och pappa är supernöjda! Vi ska dit på måndag igen, hoppas att hon har tjockat på sig ännu mer!


På vägen hem åkte vi förbi tomten och kollade hur det såg ut. Jäklar vad de har sprängt och mer ska det visst bli imorgon. De ska också börja göra grunden imorgon och huset leveras och sätts upp på tisdag nästa vecka. Hoppas att de håller tiderna bara.






Snyggt va?!

/e&j&r

Det är ju typiskt... När vi äntligen får komma hem blir det både snöstorm och smällkallt. Vi hade ju längtat ihjäl oss till att få gå på promenader med lilla Rut och istället sitter vi fast i huset i Jursla. Mycket skönare än att vara på BB i och för sig. Här har vi också barnvakt så att vi har lyckats komma ut på en promenad om dagen med Maja trots att vi inte vågat ta med Rut ut. Verkligen behövligt efter allt stillasittande under graviditeten...

Men imorgon, då smäller det! Då ska vi ut i alla fall en liten sväng - vi ska nämligen till BVC för första gången. Jag ringde till dem idag och sa att vi var hemma och att vi gärna ville komma och väga in Rut så snart som möjligt och fick alltså en tid imorgon. Hoppas att hon har gått upp massor! Hon äter mer och mer och är också vaken mycket mer nu. Typ 5-15 minuter efter att hon har ätit. Vi tycker oss kunna se att ögonen är lite bruna längst intill pupillen... Men det kanske är alldeles för tidigt för det än? Hon börjar också suga lite på tummen - det har hon efter sin mamma...

Rutan blir mer och mer människa och blir bara sötare och sötare (om det nu går:). Pappa tar kort på kort på kort, hon är nu den mest fotade bebisen i hela världen... Här kommer några smakprov :)


Rutans fina säng med musiktema - trumtäcke och sängmobil med rockiga djur som spelar 'Rock around the clock'

Den sötaste bebisen i världen sover på pappas bröst.

Rut tittar på mamma och snuttar på tummen.

Håll nu tummarna för en visad viktuppgång imorgon!

/e&j&r

Vi har nu varit hemma i två nätter och försöker vänja oss vid att vara föräldrar. Det är märkligt vad mycket man kan oroa sig för... Jag antar att det är lite extra mycket nu i början och frågorna är många. Äter hon tillräckligt? Varför kräks hon? Varför skriker hon inte? Varför skriker hon? (Vilket hon har gjort en gång sedan vi kom hem...) Är hon tillräckligt varm? Är hon för varm? Ligger hon bra? Sover hon? Är hon vaken? Och varför?? De flesta svar kommer man ju fram till med lite sunt förnuft, men oroar sig gör man visst ändå.

Vi åkte tillbaka till BB på fredagsmorgonen för en invägning och Rut hade gått upp till 2420! Det går framåt alltså! Hoppas att det håller i sig!

Rutan leker björn i sin för stora björndräkt.


Stolt pappa åker hem med sin lilla dotter.

Ruts syster Maja blev helgalen när vi kom hem. Hon ville mer än gärna slicka på lilla Rut, men risken finns ju att hon blir lite hårdhänt. Så här efter två dagar har hon lugnat ner sig avsevärt, men får fortfarande lite ryck och undrar vad det är för en figur som piper i sängen eller i mammas eller pappas famn. Hon får titta på knytet och luktar lite på det och kommer ihåg att det är en liten bebis. Extra intressant är det när Prutt-Rut har bajsat...


Idag har vi varit insnöade och pysslat lite. Joakim (och mamma) har sytt klart hans fluga och den blev svinbra, återkommer med foto på den. Jag och Rutan låg i soffan, som mamma och pappa har flyttat in i köket, och vilade framför OS. Mysigt värre!


Wuuuuääää!

Nöjd!

På eftermiddagen kom Erika och Olle förbi på lite fika och häng. Trevligt! Majsan blev som galnast när Olle skulle hålla i Rut. Det är ju hennes Olle!



Nu är det matdags igen! Jäklar vad den lille skrutten kan äta!

/e&j&r

Men det verkar gå åt rätt håll. (Ta i trä.) Nakenvikten på morgonen var hela 2355! Hela 15 gram upp! Det ni :D Rutan har också ätit bra under natten; två mål à 40 ml styck, ett mål à 50 ml och nu på morgonen kl. 8.15 hela 60 ml! Nackdelen med att prova två strategier samtidigt är ju bara att man inte vet vilken som har gjort att hon har gått upp. Är det värmesängen eller nappflaskan? Vi chansar nu på att hon klarar värmen och har flyttat över henne till en vanlig säng.

Barnmorskan ska prata med barnläkaren och så får vi se vad utlåtandet blir. Vi får säkert stanna tills imorgon och väga in henne på morgonen, men vi får se vad de säger... Vi vill ju verkligen inte åka hem för tidigt, Ruts bästa är ju absolut det vi har för ögonen, men det går ju inte att förneka att det vore skönt att komma hem. Vi är nu inne på vårt fjärde grannpar på rummet. Jag är superrutti och informerar de nya om hur det fungerar här, men det är jobbigt att dela rum med annat folk. De nya snarkade inte i alla fall och deras unge höll tyst så det går väl inte att klaga. Värre har vi varit med om... 

Håll tummarna ännu en gång.


Rut sover gott hos pappa.

Sötast i världen? Tycker mamma och pappa i alla fall!


Nappflaska is da shit!

Mamma har tagit för vana att gå en promenad på 20-25 minuter runt sjukhuset varje dag. Blir lätt lite instängt annars...


Och just det... Vi bygger ett hus också. Nu har de sprängt och håller på med schaktning och allt vad det heter. Vi försöker att tänka lite på huset också eftersom vi ska göra en del själva och måste beställa lite grejer. Joakim håller kontakten men Älvsbyhus-Anders och ser till att arbetet flyter på. Han ringer också runt och kollar bänkskivor, kylskåp, kakel, fakturor och dylikt. Jag själv orkar inte riktigt tänka på det. Tur att han orkar så att vi har ett hus snart. Ska bli supermysigt att få komma hem till vårt fina hus med vår fina bebis!

/e&j&r

Jaha, och var slutade vi sist? Jo, solsäng i kanske två dygn ja... Mycket riktigt, efter ett dygn var värdena mycket bättre och Rut behövde egentligen inte ligga i sängen längre. De tyckte dock att hon skulle ligga kvar för säkerhets skull och imorse var värdena ännu bättre. Gulsoten borta alltså. Det känns bra!



Vikten var dock inte förbättrad. Rut hade gått ner till 2340 igen när hon vägdes på morgonen och barnmorskan skulle prata med barnläkaren om vad vi skulle göra. Rut hade käkat som en galning under natten, men ändå inte gått upp. Vi hade också gått över till att mata varannan timme. Resultatet blev ju tyvärr ingen viktökning utan mest en fruktansvärt trött mamma Elin som bara fick sova ca 1 timme mellan matningarna.

Lösningen på detta blev en värmesäng igen. Teorin är att lilla Rut måste lägga för mycket energi på att hålla tempen och att all mat då går åt till det. Vi har också bestämt att Rut inte ska amma nu under natten utan bara flaskmatas. När jag ammar och tillmatar går det en timme på att få i henne det som krävs. Då tar ju den timmen all energi som hon får av maten. Det är min teori i alla fall och barnmorskan stödde den. Nu blir det alltså ännu mera pumpning och matning av bröstmjölken på flaska istället. Förra målet fick hon i sig 40 ml på 25-30 minuter. Det måste vara bättre.

Nu till gårdagen och dagen i bilder:

Grodan i sin solsäng.

Man sover bäst när man får hålla pappa i handen.

Trollungen har druckit en massa mjölk och mamma är stolt!


Såhär trött och skruttig blir man då!

Dags att sova.

/e&j&r

Man ska visst inte ropa hej förrän man har kastat alla stenarna i ett glashus...

Rutan har under kvällen och natten ammat riktigt duktigt. Vi har vägt henne innan och efter och sett att hon har fått i sig så mycket som hon ska och har inte behövt att tillmata någonting alls. På morgonen skulle hon nakenvägas för att vi skulle se om hon hade gått upp något, men istället är hon kvar på ynka 2355 g. En riktig liten flugviktare är vad hon är. Barnmorskan tyckte då att vi skulle stanna ett dygn till och så får det förstås bli. Ännu mer intensiv matning står på schemat för dagen... Nackdelen är bara att Rutan är lite trött ibland och inte riktigt orkar amma. Det känns lite jobbigt, man vill ju som mamma att ens lilla Ruta ska äta och bli stor och stark, och gärna att hon ska göra det själv också. Sköterskorna försöker lugna och säger att det inte är något konstigt, hon är lite omogen eftersom hon kom så tidigt, men när hormonerna åker bergochdalbana känns det inte alltid så lätt... Det ser ut att bli en riktig tjut-dag...

Igår fick Rut i alla fall finfrämmande. Moster Erika och morbror Olle kom på besök. Med sig hade de ett litet paket till Rut.


Supersöta kläder och ett fint rutigt kort. Fyndigt värre :) Tack så mycket!

/e&j&r

Jojo! Gulsoten är förhoppningsvis borta och barnläkaren har gett tillstånd för att åka hem. Vi väntar dock till imorgon för att se till att hon får i sig den mat hon ska och så att hon inte tappar mer i vikt. Det är en liten trött flicka vi har (delvis på grund av gulsoten) och hon somnar gärna när hon ska äta. Idag har lilla Rut i alla fall fått sin tredje säng - en riktig en - och får nu också ha kläder på sig. Det tycker mamma och pappa är roligt!

Imorgon åker vi som sagt hem, men här följer lördagförmiddagen i bilder:


Rut har vaknat.


Rut påklädd i sin nya säng. Observera den söta nallen som Rut har fått av farmor Anna-Karin, farfar Peter och farbror Jonas.


Lilla söta Rutan.


Vi fick imorse nys om att det fanns en liten födelseannons i NT. Mamma sprang ner och köpte tidningen i kiosken... Tack så mycket våra älskade föräldrar! Rutan blev superglad! (Och hennes mamma och pappa med :)

/e&j&r

För det första solar hon i glansen av alla era fina kommentarer, sms, facebookinlägg, telefonsamtal och dylikt. Tack så mycket allihopa!

För det andra har Rutan fått byta säng. Hon fick i förmiddags ett okej från barnmorskorna och läkare att bli påklädd och stänga av värmesängen. 'Woohoo' tänkte vi, nu går det åt rätt håll! Men icke... När hon fick sin första läkarundersökning, som alla barn får efter 36 timmar, tyckte läkaren att hon var gul och mätte gulheten i pannan med en mackapär. Så var det konstaterat - Rutan har gulsot också. Hon fick lämna en massa rör med blod som skulle analyseras och ska nu i ett dygn framåt ligga i en solsäng. Solsängen ska med hjälp av en massa mat göra henne frisk. Tydligen är gulsot vanligt hos nyfödda och ännu mer vanligt hos för tidigt födda.

Amningen verkar ha kommit igång lite bättre nu och i förmiddags slurpade Rut i sig en del. Mer av den varan tack :)

Rutan påklädd för första gången. Kläderna är superstora. Observera de söta grodstrumporna som Rutan har fått av moster Erika och morbror Olle :)

Rutan tränar amning på mammas näsa.

Rutans nya solsäng. Pappa håller kollen :)

Over and out för tillfället!

/e&j&r

Lilla Rutan. Nu är du här. Som vi har längtat. Men inte trodde vi att du skulle komma så här snart. Och med en sådan hast.

Så har det största hänt oss. Vi har blivit föräldrar. Mamma och pappa. Det är helt sjukt hur fort man kan vänja sig, men också hur märkligt det samtidigt känns. Nu har vi inte bara oss att bry oss om längre utan ett helt nytt liv som vi ska ta hand om så länge vi lever.

Så här gick det till.

Jag vaknade vid 00.50 den 10 februari. Gick på toaletten som vanligt och förbannade samtidigt förvärkarna som började sätta in. Tänkte som vanligt att 'det går nog över snart' eftersom det alltid har gjort det innan och gick och la mig igen. Kunde inte riktigt somna utan låg och vred mig, men märkte ganska snart att det inte bara skulle gå över. Jag tog en värktablett och började gå runt på nedervåningen och funderade på om jag skulle ringa förlossningen och höra efter hur man kunde veta att det bara var vanliga förvärkar och inte riktiga värkar, men tänkte att det nog var lite fånigt. Jag hade ju över en månad kvar, det är klart det inte kunde vara dags. Något fick mig i alla fall att ringa in och jag fick rådet att ta en värktablett till och ställa mig i duschen. Då kunde det nämligen kännas lite bättre. Barnmorskan som jag pratade med bad mig också att klocka värkarna. Jag väckte en något oanande Joakim och varnade honom, ställde mig i duschen och funderade på om värkarna verlikgen kom i intervaller. Det gjorde de mycket riktigt och när jag började räkna fick jag fram att det bara var ca två minuter mellan dem, men tänkte återigen att jag måste vara galen. DET kan ju inte vara möjligt. Då skulle det ju vara dags snart och så fort kan det ju bara inte gå... Eller? Jag kände att det började trycka på neråt i bäckenet och insåg att jag nog inte var galen. Det var nog dags trots allt...

Jag väckte Joakim, på riktigt den här gången, ringde förlossningen, vi klädde på oss, ryckte åt oss kameran och satte oss i bilen. Till saken hör ju att vi inte hade hunnit packa BB-väskan än så vi fick inga saker med oss. Bara kameran, vilken var en jäkla tur. Joakim körde (lagligt eftersom jag intygade att 'det KAN inte gå så fort') till förlossningen medan jag pustade mig igenom värkarna. Nu hade jag ju klockan i bilen framför mig och unde konstatera att värkarna faktiskt kom med 1-3 minuters mellanrum. Det var inte bara jag som hade räknat fel.

Väl uppe på förlossningen hände allt supersnabbt. Vi har ett foto, från när vi precis har kommit in, där Joakim fotar klockan när jag är på toaletten i mottagningsrummet. Klockan står på 04.10. Strax därefter kommer jag ut från toaletten och får lägga mig på britsen med sådana där mätgrejer som registrerar värkarna och bebisens hjärtljud på magen. Undersköterskan säger att hon bara ska gå ut lite snabbt, men att vi ska ringa på larmet om det är något. Någon minut efter att hon lämnat rummer känner jag att jag inte kan låta bli att krysta och ber Joakim att slänga sig på larmet. Sköterskan kommer in och tillkallar snabbt barnmorskan som konstaterar att jag är helt öppen. För sent för all smärtlindring och dags att börja krysta alltså. Sagt och gjort så blev det och några detaljer gällande det övriga arbetet tror jag ni kan vara utan. Kl. 05.16 såg lilla Rut världen utanför för allra första gången. Hon var mycket tyst och ganska kall och på grund av att hon föddes för tidigt (i 35+5) räknades hon som för tidigt född och vi blev inskrivna på Neo-avdelningen. Där fick Rut bo till kl. 12.00 samma dag då vi fick flytta upp på prov till BB. Vi skulle dock fortsätta att gå ner till Neo för matning och tillkollning. Det har vi gjort fram till idag då vi blev helt utskrivna och överflyttade till BB. En seger för Rut!

Nu på kvällen verkar det som att Rut börjat förstå amningen lite mer, vi håller tummarna för att det ska bli ännu bättre. Vi har under tiden tillmatat ersättning ur en kopp. Vid temperaturkollen kl. 20.00 höll Rut stadiga 37,2 C trots att hon legat hos mamma en timme och försökt äta. Imorgon ska vi prova att sänka den värmesäng som hon har sovit i och se om vi kan få klä på henne och slutligen slippa värmesängen helt. Ännu ett steg i rätt rikting - hemriktningen!

Och nu! Det ni alla har väntat på! En massa bilder :D


Stolt pappa vid champagnebrickan!

Första gången mamma såg Rutan efter förlossningen.

Pappa håller sin dotter för första gången.

Mor och dotter.

Rutans vagnskylt

Så där ja! Håll till godo för den här gången!

Rutan hälsar!

/e&j

I vår förra lägenhet hittade vi ett gammalt köksskåp från vad vi tror är när lägenheterna byggdes på 40-50-talet. En del av köket hade alltså sparats och förvarats i lägenhetens förråd i alla år. Vi tyckte att det var superfint och släpade upp skåpet i lägenheten i syfte att renovera. Renoveringen gjordes aldrig och när vi flyttade ställde vi skåpet i garaget i Klinga. Nu kom vi på att skåpet skulle passa jättebra som lekskåp till Rutan och att vi faktiskt hade en tapet (som vi förstås hittat i vår loppisbod) som ksulle passa bra till sidor. Sagt och gjort; Joakim åkte till K-Rauta för att inhandla något slags trä att restaurera sidorna på skåpet med och satte igång med renoveringen.


Såga, såga, såga... Inte det roligaste...


Spika, spika, spika... Inte heller det roligaste...

Jag slipar bort gammalt lim och dammsuger samtidigt för att minska risken för nedskräpning.

Sidor tillsågade och påspikade. Snyggt värre!


Tapet tillskuren efter absolut bästa förmåga.


Tapeten limmas på med ett lim som ger en blank lackliknande yta. Glänser alldeles förträffligt!


Titt så fint!


Spåket är här nästan färdigt. I och med att lillebror kom hem över helgen fick skåpet ställas i ett hörn och vi har lite tillskärning av tapetkanter och målning av insidan av skåpet kvar... Men man kan ju se hur det bli i alla fall. Superdupersnyggt tycker jag! Vi tackar herr Holm för den insatsen!

/e

I väntan på hus och barn har vi kommit på att vi mår bra av att vara lite kreativa. Eller Joakim har ju alltid haft hur många idéer som helst, men nu ser vi till att saker och ting blir gjorda också. Som tidigare nämnt har vi en alldeles egen loppisbod på vår tomt. Joakim har åkt dit några gånger nu och kommit hem med diverse fynd som de tidigare ägarna har ratat och lämnat kvar. Sist kom han hem med en söt pall som han tänkte att vi skulle sy en dyna till och ha i hallen bredvid vår lappteknikade byrå som ni kan se i ett tidigare inlägg.

Här följer arbetet med dynan i bilder:


1. Rita mönster och välj tyger.

2. Organisera tygerna i rätt ordning...


3. ...och skär ut dem helvetes jävla noggrant. (En del av herr Holms flugprojekt syns till vänster i bild, men det hela kommer upp så fort flugan är helt klar...)


4. Med bästa lapptekniksskillsen nålas och sys alla lappar ihop.

 
5. Överdraget anpassas till skumgummit och hörnen nålas. (Och, ja, här fick jag lite hjälp... Det är mammas hand ni ser i bild.)


6. Baksidan är påsydd. Hann dock inte med att dokumenteras, så fort gick det... Och guldfransen runt om nålas på.

7. Guldfransen påsydd och klar.




8. Och voila!

Vad tycks?

/e